psykisk ohälsa har inget botemedel

När folk beskriver mig så säger de oftast glad och positiv och impulsiv, orädd för att hoppa ut i det okända.

Det många inte vet är att jag levt med bipolär sedan jag var 8,när min pappa hittades död i källaren hos min farfar. Det var då jag blev knäpp i humöret, ojämn och utåtagerande. Alla sa bara att jag var bortskämd, odräglig, jobbig, inte ens jag själv förstod varför jag mådde som jag mådde... Varför jag inte kunde kontrollera mitt humör och mitt mående.

Det var först när Ida var drygt 1,5 som jag bad om hjälp med mitt humör då jag var rädd att jag skulle skada Ida om jag blev arg. Då fick jag veta att jag har bipolär typ 2, vilket innebär att jag har mest depression, men även lite mani. Typ 1 så är man så upp och ned att man behöver bli inlagd i perioder för att man inte ska ta självmord eller göra något dumt typ...

Så mitt är ju lite mildare men inte så roligt det heller... Så jag fick medicin i alla fall och vilken skillnad! Jag hade tålamod, jag grät inte hysteriskt och låste in mig i badrummet när Ida skrek... Mamma märkte det också då det kunde gå dagar mellan telefonsamtalen, jag ringde och grät i princip varje dag innan...

Plötsligt kunde jag släppa ilskan mot Idas pappa, han förtjänade inte oss i alla fall, vi har det så mycket bättre utan honom...

Men jag vet också att min ohälsa var DN del i varför han drog men det finns inget han kan skylla på som försvarar varför han skiter i sin dotter.

I alla fall så märker jag direkt om jag missat ta mina mediciner en dag, då följer en dag av ilska, en dag av mani och en dag av gråt typ innan medicinerna kommer igång igen även om jag tar medicinen dagen efter jag glömt.

Men även om jag tar mediciner så har jag ju bra och dåliga dagar. Jag har dagar då jag bara vill sätta mig i ett hörn och gråta och jag har dagar då jag flyger bland molnen men det har alla. Skillnaden är nog att jag inte visar när jag mår skit och är deprimerad... Jag gråter inte öppet, jag ler och ser glad ut fast jag helst skulle vilja begrava mig under en sten...

Har man down syndrom syns det, har man en skada så man sitter i rullstol syns det, psykisk ohälsa syns sällan utanpå så nästa gång ni ser någon vara överdrivet glad och lycklig, titta djupare, se om personen verkligen är det. Vet ni någon eller ni själva som har väldigt ostabilt humör eller att något inte stämmer så ta hjälp, innan det blir försent ❤️

Gillar

Kommentarer