Kalasdag

Idag firade vi min lillebror som fyller 16, kan inte förstå vart tiden tar vägen, minns det som igår när han kom hem från BB, hans födsel blev allt annat är perfekt. Mamma åkte in 2 veckor för tidigt, tror han var beräknad 10 Februari eller nått. Jag vet ju inte exakt vad som hände och så, jag var ju 13 liksom... Men han orkade inte komma ut och det blev till slut akut kejsarsnitt, sedan fick han ligga kvar i två veckor, trots att han ändå var född efter v.36, men han var så svag, och ingen annan än mamma och hans pappa fick träffa honom för att han var så dålig och han fick typ mat via slang eller något, som sagt, jag var tretton...

Men så till slut, 2 veckor efter förlossningen så fick han komma hem och jag fick träffa honom för första gången, han var så liten och pluttig att jag trodde han skulle gå sönder vid minsta lilla.<3

Han var ett barn som hade otroliga aggressioner vissa dagar, det räckte med att jag eller min storebror sa hej till honom så kunde han skrika haha <3

Men i övrigt var det inga större fel, för ens när han började närma sig 4-5 år, då började han krångla med maten. Sedan fick han det väldigt svårt i skolan och plötsligt, varför vet jag inte men jag tror att han fick komma till en neurolog som då upptäckte hans stora café o lé fläckar eller hur det stavas och det påbörjade hans resa med genetiska undersökningar och det visade sig ju att han hade NF1, som är en förkortning på Neurofibrom typ 1, förut hette det Neurofibramatos recklinghausen typ 1 eller 2, typ 1 är faktiskt den mildare sorten men trots det så fick han i alla fall en jäkla hjärntumör när han var 10 eller ja, vi vet ju inte när den uppstod för det var ju under hösten när han v ar 9 som epilepsin började komma och tumören upptäcktes först i mars nästa år...

2 veckor innan Ida föddes så opererade han bort sin hjärntumör och jag minns när jag var och hälsade på honom, åkte buss från Märsta, höggravid och grejer, det var en onsdag, han opererades på måndagen tror jag det var. Självklart är jag där den dagen de ska tvinga upp honom och duscha! Jag kunde inte vara kvar i rummet, han skrek och grät och hade så ont och dom släpade in honom i duschen och jag med alla miljoner hormoner, jag var tvungen att gå ut och började asböla! Efter en stund kom mamma och sa att dom var färdiga och att han faktiskt mådde lite bättre efter detta.

Det är ju så att när man opererar i hjärnan som blir det ju en svullnad och man får ju ont i huvudet men rör man inte på sig så kan svullnaden bli mycket värre, eller så kan det ta längre tid innan den går ner, därför ska man så snabbt man kan upp och röra på sig efter en hjärnoperation, ja om man är vid medvetandet då.

Och ja, jag tror han åkte hem på fredagen, han var bara på sjukhuset en vecka trots en sådan stor operation, tänk vad tiden går fort alltså! <3

Gillar

Kommentarer