inte lätt när det är svårt

Jag är inte en lätt person att leva med, jag vet det... Men jag har inte haft det så lätt. Jag hade en pappa som söp skiten ur sig, som trots att mamma försökte hjälpa med rehabhem m.m., i slutändan valde spriten framför sina 6 barn. Han hade 4 barn innan han träffade mamma. Mina systrar har samma mamma, mina bröder hade olika.

Sen utan förvarning dog han under en natt, smärtfritt, han gick upp på natten och skulle gå på toa. Nästa sekund låg han död på golvet. Hans aorta sprack nere vid hjärtat. En medfödd sjukdom som man måste leta efter om man ska hitta den och rätta till det i tid...

Men åren innan var jobbiga, när mamma tillslut slängde ut honom satt han och bankade på vår dörr tills grannarna ringde polisen som hämtade honom och körde honom till min farfar. Mamma hämtade mig en gång 5 på morgonen hos pappa då min farfar upptäckt att han supit under natten när jag sov där och ringt mamma...

Dagen då farfar hittade honom död i källaren där han bodde. Källaren var mer som en nedervåning. Inredd med bar, piano, toalett,soffa, tv m.m. En egen ytterdörr...

Min storebror hade vunnit en viktig hockeymatch och ville ringa pappa när vi kom hem för att berätta om det och farfar skulle gå ner och hämta honom till telefonen och hittade honom död på toaletten. Mamma hoppade bara i stövlarna och åkte, ringde mormor som då bodde 10 min bort typ med gångavstånd, vi bodde i skogås då... Hon fick komma över och se efter oss. Jag skulle fylla 8 och min bror 10 så lite klarade vi oss själva.

Jag minns hur mamma satt i sovrummet ibland och grät, hon ville inte visa det för oss såklart. Jag var mycket hos mormor.

På hans begravning fick vi se honom i kistan  innan för mamma tyckte vi behövde ett avslut. Jag vågade inte gå fram, men hade ritat en teckning som mamma la i kistan...

Det är inte alla 8åringar som har levt ett helt liv redan då. Även om han valde alkoholen så var han ändå min pappa som jag älskade... Jag har aldrig varit så här djup på min blogg men känner att jag orkar inte hålla allt inom mig när jag redan mår dåligt.

Psykologen misstänker att min bipolära kommer från den trauman...

Sen hittades min halvstorebror död i en trappuppgång när jag var 15, dött av överdos... Visserligen kände jag honom knappt men det gör ju inte att man inte bryr sig... Han hade en dotter som var 8, som jag skulle bli när min pappa gick bort. Min lillebrors pappas syster hittades död i sitt hus, hade hängt sig, vi båda skulle fylla 13 typ...

Sen kom allt med min lillebrors hjärntumör som startade med epilepsi och kolsvarta ögonlock och under ögonen.

Och idas historia finns det en del om här redan så hela den får komma i ett annat inlägg❤️

Imorgon är min födelsedag så känns jobbigt att må så här den här veckan men det är som det är, jag får göra det bästa av situationen ❤️

Gillar

Kommentarer

livetmedangest
livetmedangest,
Å vad jag lider med dig. Känner igen mig i det med en alkoholiserad far. Han valde oxå bort sina barn. Vi är 4 st med 3 olika mammor. Min pappa lever men valde som 13 åring jag är idag 42 ska fylla 43 att avsluta kontakten med min far. Inget jag ångrar idag. Har aldrig haft de känslorna för honom, aldrig sett honom som min far. Mina barn har aldrig träffat honom som morfar. Jag hade istället turen att ha en styvfar som blev som min far och barnens morfar. Tyvärr gick han drastiskt bort december 2018 i akut hjärtinfarkt där vården var en bakomliggande orsak till att han inte överlevde.
nouw.com/livetmedangest