bipolär

När man tittar på serier och någon har bipolär så beter dom sig som att den personen är galen, behöver läggas in på livstid osv...

Nu tittar jag på säsong 3 av skam och vilken skillnad, visst, Isak förstår först inte men hans kompis Magnus som har en bipolär mamma förklarar så bra och nu försöker Isak hjälpa Evan så mycket han kan och dom beskriver och spelar så bra och på ett sätt som gör att folk som inte vet kan förstå lite om hur det är och inte bara gissa och döma...

Att vara manisk är som att flyga på moln, allt är så underbart, du känner dig så sexig och snygg, lycklig, som att ingen eller inget kan komma åt dig, du klarar vad som helst...

Att vara deprimerad är i princip tvärtom, du känner dig ful, äcklig och tjock, gråter för allt, ingenting är bra, känns som allt och alla är emot dig...

Sedan finns det bipolär mani och bipolär manidepression, den första kallas typ 1 och är den folk som inte kan något ser, det är den allvarligare, många som har denna läggs tyvärr in ett tag på psyk m.m. Då dom inte vet vad dom gör bl.a.

Medans typ 2 är den jag har, då är man mest låg men har med jämna mellanrum lite mani. Jag äter medicin som gör att jag är ganska jämn nu men jag har fortfarande perioder, jag tar mer Selfies när jag är manisk, klär mig snyggare, är allmänt glad och lycklig och glömmer mycket av Idas problem trots att jag blir påmind om det, så känns det inte lika hopplöst, jag älskar såklart dessa perioder men mina närmaste i min omgivning kan såklart tycka det är jobbigt när det går upp och ner...

Jag är i alla fall mest låg och då är jag förbannad på allt och alla, speciellt på exet som övergav mig och Ida och lämnade mig med allt skit medans han själv inte har ett bekymmer i världen och lever livet...

Men jag har accepterat det och bryr mig egentligen inte längre, för mig finns han inte, men just under de låga perioderna så kan denna ilska komma tillbaka.

Och tyvärr tror jag att även om han plötsligt skulle vilja träffa Ida och allt så tror jag inte att vi någonsin skulle kunna prata som vi gjort förut, jag skulle aldrig hindra honom från att träffa Ida då det inte är mitt val, det är hennes, men jag skulle inte kunna se på honom på samma sätt som jag gjorde tidigare... Så jag hoppas han håller sig undan, Ida kommer aldrig vilja ha med honom att göra i alla fall när hon är stor nog att förstå varför han inte är här och det är hans val.

Mig älskar hon och kommer alltid att älska för jag har varit där för henne 24/7 sedan ja, jag blev gravid... Hon har gått före allt, jag har offrat hela mitt liv för henne och kommer alltid att sätta henne först oavsett vad!

I alla fall med detta inlägg vill jag säga att snälla, döm inte personer som beter sig lite udda ibland eller personer du vet har psykisk ohälsa för det ligger oftast mer bakom än vad man tror och var där för personen, vänd inte ryggen till när hen dom mest behöver dig❤️ kärlek till alla ❤️

Gillar

Kommentarer