Veckan som varit

Imorgon, drygt 22.00 om jag minns rätt så fyller jag 30... Känns så himla konstigt. 30 är ändå en sådan stor siffra på något sätt. 20... visst, plötsligt var man inte tonåring längre. Men man förväntade sig ändå att göra misstag, klanta sig och göra bort sig ;P Men 30... Då är man vuxen. För den som inte har barn och man så är börjar klockorna ringa, efter 30 blir det svårare, eller tror att det till och med är efter 25. Man börjar känna att man blir singel for life och grejer. I alla fall jag känner så. 30... då börjar allt hänga, gråa hårstrån, rynkor m.m. :P

Men jag har ändå nått mina mål som jag haft innan 30. Jag skulle ha fått barn, jag skulle ha häst och jag skulle ha stall. Stallet kommer visserligen i Maj men jaja, någon månad hit eller dit :P

Men jag har ändå utbildad mig mycket. Jag har gått igenom en himla massa med Ida, vi har fått kämpa oss blodiga av alla problem. Jag har gjort allting ensam. Visst, jag har såklart haft mamma, men hon har när hon känt för det kunnat sagt "det är din unge", det är sällan hon gör det såklart, men är hon riktigt trött och orkar inte, så kan hon göra det. Så ja även om jag har min mamma så får jag klara allt själv. Jag går upp på morgonen, gör frukost, fixar henne till skolan. Lämnar, jobbar de flesta dagar 8-9 timmar. Hämtar, fixar middag, nattar och där i mellan 111 läkarbesök, habilitering, utredningar, familjehälsan, LSS m.m. Det är inte konstigt att jag känner mig som 70 ibland...

Nu har jag dessutom fått Hälssporre. Det gr otroligt jävla ont alltså. Aldrig varit med om sådan smärta. Som tur är bara i ena hälen, hade det varit båda så hade jag suttit i rullstol nu... Måste köpa speciella inlägg med typ hål för hälen så att hälen inte går mot skosulan eller golvet utan man trampar bara på resten av foten.

För er som inte vet så är hälsporre typ som det låter. Känns som man har en sporre som sticker upp igenom hälen och upp till vristen typ och ännu längre vissa dagar. Det gör ondast om jag t.ex. gått mycket på dagen, sedan sätter mig ner någon timme och sedan ska gå igen, fy fan alltså, jag får hoppa på ett ben nästan. Varje gång jag sätter ner hälen så strålar det av smärta upp till vaden typ och det hugger i hela hälen. Även när jag bara sitter och vilar så strålar det till i mellan. Jag har aldrig haft detta och förklarade symptomen för mamma som då sa att det är säkert hälsporre, så jag frågade en vän som haft detta och hon berättade och jag har exakt samma symptom. Så nu har jag googlat lite om vad man kan göra. Läkarna gör ju inte så mycket mer än att de säger "gå och köp inlägg till skorna" typ...

Men jag har ett par stallkängor som faktiskt känns okej att gå i så dessa har jag nu jämt. Jag arbetade ju drygt 8-9 h varje dag nästan i februari så förmodligen därför jag fått detta. Har ju inga inneskor så gått utan skor inne på jobbet.

Aja, det är som det är... Något jag fortfarande utvecklas inom är i alla fall tecknandet. Försöker teckna lite varje dag när jag inte har något för mig. Det är avslappnade och resultaten blir bättre. Här är en bild jag gjorde i går, blev faktiskt nöjd. Blir sällan nöjd, är väldigt kräsen och pedantisk när jag tecknar. Blir ofta missnöjd fast det kanske är bra. Jag ser bara felen liksom :P Som på denna bild, den är fin och så men ganaschen blev aningen stor :P

Lägger upp en bild på Missan också. Har köpt ett nosludd och hon har aldrig haft det någonsin men det tänkte ju inte jag på. Så skulle jag sätta på grimman i hagen, fick fram luddet över nosryggen och hon flög bakåt, jag trodde hon fick en stöt från staketet, vi stod så nära. Hon skvätte ner hela mig med snöslask::P Sedan vägrade hon ta på sig grimman. Först när Ida hämtade en morot så gick det till slut haha :P Fjollhäst :P Och så lite andra bilder från veckan. Åt bland annat våffellunch idag, eftersom att vi inte hinner med det imorgon ;)

Gillar

Kommentarer