en dag i taget

Varje dag är en kamp för oss med viktproblem, oavsett om det är att gå upp i vikt eller gå ned i vikt eller bara hålla vikten.

För Ida tex är det en kamp att få henne att äta så hon går upp i vikt, nu äntligen har hon börjat öka lite igen, ett tag stod hon stilla på 25 kilo, nu ligger hon på 27 peppar peppar, men imorgon börjar hon med medikinet som har viktnedgång som biverkning så nu blir det ännu viktigare. Jag tackar gudarna för att hon inte verkar ha ärvt min övervikt.

Dock var jag också smal som isa tills jag fick mens vid 10-11 typ. Och mamma var smal tills hon fick storebrorsan och mormor tills hon typ fick problem med kroppen uppåt pensionsåldern så vi har ju egentligen inte övervikt som är från start utan det har blivit av olika anledningar senare i livet...

Men Ida är så aktiv pga sin ADHD så hon har en fördel där. Jag var bara aktiv i stallet, när jag gjorde uppehåll från det så ökade jag ännu mer...

Imorgon börjar jag med LCHF, måste försöka, jag får så ont i kroppen efter bara några timmar rörelse som idag efter Täby centrum, när jag jobbat intro hade jag jätteont i fötterna, på lördag jobbar jag 8-21,långpass, som tur är har jag bara 2 sådana på hela sommaren, på lördag o sen sista lördagen i augusti men jag lär väl gråta mig till söms på lördag kväll😂😂 Usch, hemskt egentligen men man måste ju skratta bort det för det är så tragiskt...

Jag hade ont även när jag vägde 65 men mina fötter är felbyggda eller vad man ska säga, ankfötter, har inget valv under så får väldigt ont i mitten på foten där man egentligen inte ska gå så mycket på och sedan hälen för all tyngd lägger sig där...

Något måste göras, jag skiter i hur folk ser mig men att inte ens kunna gå 3 timmar i bra skor och shoppa, det är liksom inte roligt... Man känner sig som 80... Funkar liksom inte... Jag är bara 31 liksom...

Gillar

Kommentarer