Årskrönika del 3

Vi fick tid hos ögonläkaren under hösten. Äntligen skulle Idas skelning opereras... Det lät som en ganska enkel operation, men när jag började läsa om det så verkade det inte alls så enkelt som läkaren sa. Och när dagen kom visste jag inte alls hur det skulle gå.

Men det visade sig gå ganska bra. Vi fick tvinga i Ida lugnande först och trots att jag inte alls fick i henne allt så blev hon så groggy, jag har aldrig sett henne så, redan drygt 2 min efter så gick vi på toaletten och hon började vingla hit och dit som om hon var full, jag kunde såklart inte hålla mig för skratt för det såg så roligt ut, grejen var att hon skrattade också så hon måste ju tyckt att det var roligt att hon var vinglig.

När hon skulle sövas så sov hon nästan redan, de hade aldrig sett ett barn bli så påverkad av lugnande tidigare. Hon orkade inte ens bry sig när de satte kanylen. Så sövningen blev inte så jobbig psykiskt eftersom att hon inte stretade emot. Minns när hon sövdes för MR när hon var 3,5 år, då grät hon och skrek, jag började också gråta, var hemskt...

Operationen tog drygt en halvtimme, jag satt och halvsov i cafeterian medans, operationen hade gått bra, dok så kunde de inte väcka henne så de fick ge motgift mot lugnandet hon fick innan och även när jag kom tog det drygt 1 h att få liv i henne så det var lite obehagligt. Bredvid sig hade hon en burk med 2 tänder och 2 tior i. De hade tagit ut dom eftersom att de var så lösa, så att de inte skulle åka ner i halsen eller så. Så hon blev glad när hon vaknade gumsan. När hon var helt vaken och pigg och hade kissat så kunde vi åka hem. Veckan som följde var såklart lite jobbig men då Ida är så smärttålig så gick det ändå över förväntan bra. Och ögat ser otroligt fint ut, så häftigt hur de kan göra sådant här <3

Gillar

Kommentarer